onsdag 16 mars 2016

Betygen förstör drömmar

Läs vår gästblogg där två gymnasieelever bloggar om baksidan med gymnasieskolans kursbetyg.


Jag vaknar upp varje morgon med den välkända klumpen i magen och känner mig stressad, stressad inför skolan - mer specifikt stressad inför betygen. Alla vill vi lyckas i skolan för att sedan kastas ut i arbetslivet eller fortsätta med vår utbildning på universitetet, för att som slutmål kunna få ett bra och lyckligt liv. Under hela vår skolgång betygssätts och bedöms vi in i minsta detalj. Varje dag ett nytt läxförhör eller prov som man ska ha övat till. Man ska ännu en gång bli betygsatt, ännu en gång måste man prestera absolut max, för att inte ge fel intryck hos läraren.

För att kunna anta utmaningen med den fortsatta utbildningen eller sitt framtida jobb så behöver varje elev kunskap. Den kunskapen ska vi få från skolan. Lärarna ska förmedla kunskapen till eleverna, sedan ska de betygsätta hur väl eleverna har mottagit den. På min skola görs det genom ett prov där läraren testar eleverna på kunskapen efter en till två veckor av undervisning.

Med dagens fokus på betygen så får eleverna inte chans att ta in informationen i skolan. Vi vill självklart få så höga betyg som möjligt och pressar oss själva. Jag, som elev, känner att jag inte lär mig tillräckligt mycket. Jag försöker lära mig allting till provet men efter det så är det borta, jag kan det inte längre. Man lägger allt fokus på att lära sig till provet, för att det är en sådan stor del av betyget. Är det bra? Det tror inte jag. Jag tror att det skulle vara bättre att istället för att ha upprepande läxförhör och prov skulle fokus bytas till själva lärandet och kunskapen. Istället för att lära mig till ett prov så ska jag lära för livet.

2011 ändrades gymnasieskolorna i Sverige från att ha haft ett ämnesbetyg till att få ett kursbetyg. Kursbetygen gör att elever, istället för att kunna förbättras under tiden, nu måste prestera på topp kontinuerligt under tre år. Skulle jag bli sjuk under ett par veckor kan jag ha förlorat min chans att få högsta betyg i kursen. Alla tonåringar har perioder då de mår bättre och sämre. En sämre period påverkar huruvida det går bra eller dåligt för eleven i skolan och detta får stora konsekvenser för hur slutbetyget kommer att se ut.

Den kontinuerliga pressen som sätts på oss elever, som ständigt blir bedömda och som ständigt måste prestera på högsta nivå, skapar en otrolig stress. Stressen av att inte ha presterat på den åtrådda nivån på ett prov och sedan se det betyg som du haft sikte på, försvinna bort, kan nog många elever känna igen sig i. Stressen tär på oss och gör att vår fritid snabbt försvinner, samtidigt som vi skjuter upp vårt skolarbete för att vi känner att skolan redan tar för mycket tid. Till slut tappar vi intresset för skolarbetet, vi tappar intresset för att lära oss.

Det finns de som säger att betygen finns där som en riktlinje, en motor framåt som hela tiden påminner eleven om sitt mål. Men ännu en gång vill jag påpeka att målet som eleven strävar efter är ett jobb eller en fortsatt utbildning. Det som är viktigt att ha med sig från sina år i skolan är inte betygen, utan kunskapen.

Jag vill att skolans fokus ska byta från att lägga all tyngd på betygen till att fokusera på den kunskap eleverna ska ha med sig när de lämnar skolan. Den tillfälliga kunskapen som vi får med oss efter upprepande gånger av prov och test är inte vad vi elever behöver. Istället för det nuvarande kursbetygssystemet, som hela tiden tvingar elever att ligga på topp, så ska man tillåta elever att vara tonåringar, så att de kan växa i både kropp och kunskap under sina år i skolan. För är det rätt att en elevs drömmar krossas? Vill vi ha en skola där eleverna tränar till prov eller lär sig för livet?

Betygspressade elever på Polhemsskolan
Sebastian Rystad och Ida Nilsson

2 kommentarer:

  1. Stackars er. Jag är själv gy-lärare och i grunden motståndare till betyg, men jag ser två sorters elever: De som stressar som tusan för att alltid vara på topp och de som inte gör något alls om de inte får en bokstav.
    Jag tycker jättesynd om er, som uppenbarligen har lärare som inte lyckats förmedla att betygsystemet INTE handlar om att vara på topp hela tiden, utan om progression. De flesta börjar naturligt kursen med att göra "E-resultat" och förhoppningsvis tränar de på förmågorna och samlar kunskap på vägen för att visa A-resultat på slutet. Det är de saker man gör i slutet av kursen som har störst vikt, för det är då man ju ska kunna sin sak.
    Sedan undrar jag hur man över huvud taget kan sätta betyg på läxförhör? Det är extremt lite faktiska fakta som som finns i kunskapskraven på Gy Kunskapskraven testar däremot OM DU KAN ANVÄNDA dina kunskaper (och då måste man ju t ex kunna saker om Sveriges statsskick, kretslopp och satsdelar för att ha något att diskutera utförligt och nyanserat)
    Det är på gränsen till tjänstefel av era lärare om de inte hjälper er att pröva kunskapskraven minst 2 gånger och totalfel om det handlar om att ni missat pga sjukdom! (Semester är ett HEEELT annat kapitel, det väljer man själv)
    Det jag tycker är så sorgligt är att folk tror att de ÄR bokstäver. Bokstaven mäter bara din kunskap JUST I ÖGONBLICKET du slutar kursen. Det är skit samma om du har A i alla ämnen, för om du, som du skriver, bara pluggar för betyget, kommer du inte att klara juristutbildnibgen eller läkarlinjen i alla fall. För det förutsätts att du HAR KUNSKAP när du väl är där.
    Ingen arbetsgivare tittar på ditt gymnasiebetyg. De tittar på om du kommer i tid, kan uttrycka dig och är en trevlig person som kan grejer. Det spelar ingen roll om du har E eller A. Och högskolan tar kanske just nu in folk med 2.5 i poäng till NÅGRA FÅ utbildningar, men de flesta ligger betydligt lägre än så, och det finns andra vägar in om man missat något poäng.
    Lycka till i livet! Kom ihåg: Du är ALDRIG en bokstav, beroende på förutsättningar är alla betygsbokstäver bra betyg, du kan inte allt ÄN och du är alltid BÄST på att vara du!

    SvaraRadera
  2. Hej! Detta, nedan, har jag just skickat till gymnasieläraren som svarade på ert inlägg i Sydsvenskan. Fyi. Mvh, Agneta Gulz

    Hej,

    jag läser att du i Sds försvarar systemet med kursbetyg istället för ämnesbetyg i ditt svar till gymnasieelever som skriver om stressen och pressen att prestera på topp under 3 år.

    Som utbildningsforskare och även som universitetslärare (sen 25 år) ser jag elevernas perspektiv betydligt klarare än ditt försvarande perspektiv.

    Med ämnesbetygen, där slutbetyget vt åk 3 var det som spelade roll för chansen att komma in på olika högskoleutbildningar, tog systemet hänsyn till det faktum att tonårstiden, för 15-19-åringar, är en komplex, omvälvande, påfrestande tid för många.

    De fortsatta möjligheter efter gymnasiet påverkades inte av i) om någon var en slow starter med svårigheter att komma igång och finna sig tillrätta på gymnasiet, ii) om någon (ofta killar) var relativt omogen i början av gymnasietiden men senare utvecklades och mognade substantiellt, iii) om någon hade svårigheter i livet under någon eller några perioder under gymnasiet pga relationer, olycklig kärlek, familjeproblem, egen eller familjemedlems längre tid av sjukdom, dödsfall, osv.

    Idag är det precis som eleverna påpekar i sin text istället så att de har en press att prestera på topp under hela gymnasieperioden.

    Den som vet att det krävs höga poäng för att komma in på en eftertraktad fortsatt utbildning men misslyckas i en eller några kurser i gymnasiets åk 1 blir av naturliga skäl inte så motiverad att arbeta vidare med sitt lärande.

    Gymmasiesystemet i sin nuvarande form är lärfientligt. Eleven startar i någon mening med full poäng och får sedan allteftersom minuspoäng från detta. Det är ett straffande system.

    Observera att eleverna som skrev debattartikeln talade utifrån tidshorisonten som de upplever - gymnasietiden, som kommer leda fram till en fortsättning, deras framtida möjligheter att utbilda sig vidare och så småningom arbeta. Ett tidsspann där, tyvärr, varje kurs räknas, även de som avslutas i årkurs 1, då allt spelar roll för slutpoängen.

    Du skrev, om jag tolkar dig rätt, utifrån tidshorisonten en kurs.

    Men nog ser du skillnaden mellan det nuvarande systemet och det tidigare med ämnesbetyg - och inser varför det är mer stressigt för gymnasieelever idag?

    Kanske känner du också till den kraftigt ökande mängden gymnasieelever som sjukskrivs för stress och former av utbrändhet, sedan kursbetygssystemet kommit till?

    Ovanstående är mitt perspektiv som utbildningsforskare. I rollen av universitetslärare som "tar emot" unga som lämnat gymnasiet ser jag det hela på liknande sätt som en arbetsgivare. Det som är väsentligt och det enda som borde få spela roll är i vilket läge den unga personen befinner sig som *färdig* gymnasist. För mig är det helt irrelevant om en person var svag, omogen, omotiverad, hade svaga språkfärdigheter, mådde dåligt på grund av påfrestningar i 15-18årsåldern - och därför inte klarade studierna så bra under tidiga gymnasieår.

    Den som kommer igen och når ett bra läge i slutet av gymnasiet - eller för den delen efter gymnasiet (jag är en *varm* förespråkare för ett generöst Komvux) ska inte straffas för det som varit tidigare. Jag vill kunna ta emot dessa unga människor på universitetet. De förtjänar det. Men tyvärr - svenska skolforskare har sett till att montera ner ett tidigare välfungerande gymnasiebetygssystem.

    Så nej, jag ser inga positiva effekter av dagens betygssystem på gymnasiet och jag beklagar att du tagit till dig vackra ord från skolforskare som är svagt förankrade i verkligheten.

    Mvh
    Agneta Gulz

    ------------------------------------------
    Agneta Gulz
    Professor of Cognitive Science, Linköping and Lund Universities
    Director of the Educational Technology Group, Lund and Linköping Universities
    http://www.lucs.lu.se/educational-technology/
    Working for Skolforskningsinstitutet, http://skolfi.se/
    Member in the steering committee in the research environment Cognition,
    Communication and Learning, CCL, Lund University

    SvaraRadera