onsdag 16 mars 2016

Betygen förstör drömmar

Läs vår gästblogg där två gymnasieelever bloggar om baksidan med gymnasieskolans kursbetyg.


Jag vaknar upp varje morgon med den välkända klumpen i magen och känner mig stressad, stressad inför skolan - mer specifikt stressad inför betygen. Alla vill vi lyckas i skolan för att sedan kastas ut i arbetslivet eller fortsätta med vår utbildning på universitetet, för att som slutmål kunna få ett bra och lyckligt liv. Under hela vår skolgång betygssätts och bedöms vi in i minsta detalj. Varje dag ett nytt läxförhör eller prov som man ska ha övat till. Man ska ännu en gång bli betygsatt, ännu en gång måste man prestera absolut max, för att inte ge fel intryck hos läraren.

För att kunna anta utmaningen med den fortsatta utbildningen eller sitt framtida jobb så behöver varje elev kunskap. Den kunskapen ska vi få från skolan. Lärarna ska förmedla kunskapen till eleverna, sedan ska de betygsätta hur väl eleverna har mottagit den. På min skola görs det genom ett prov där läraren testar eleverna på kunskapen efter en till två veckor av undervisning.

Med dagens fokus på betygen så får eleverna inte chans att ta in informationen i skolan. Vi vill självklart få så höga betyg som möjligt och pressar oss själva. Jag, som elev, känner att jag inte lär mig tillräckligt mycket. Jag försöker lära mig allting till provet men efter det så är det borta, jag kan det inte längre. Man lägger allt fokus på att lära sig till provet, för att det är en sådan stor del av betyget. Är det bra? Det tror inte jag. Jag tror att det skulle vara bättre att istället för att ha upprepande läxförhör och prov skulle fokus bytas till själva lärandet och kunskapen. Istället för att lära mig till ett prov så ska jag lära för livet.

2011 ändrades gymnasieskolorna i Sverige från att ha haft ett ämnesbetyg till att få ett kursbetyg. Kursbetygen gör att elever, istället för att kunna förbättras under tiden, nu måste prestera på topp kontinuerligt under tre år. Skulle jag bli sjuk under ett par veckor kan jag ha förlorat min chans att få högsta betyg i kursen. Alla tonåringar har perioder då de mår bättre och sämre. En sämre period påverkar huruvida det går bra eller dåligt för eleven i skolan och detta får stora konsekvenser för hur slutbetyget kommer att se ut.

Den kontinuerliga pressen som sätts på oss elever, som ständigt blir bedömda och som ständigt måste prestera på högsta nivå, skapar en otrolig stress. Stressen av att inte ha presterat på den åtrådda nivån på ett prov och sedan se det betyg som du haft sikte på, försvinna bort, kan nog många elever känna igen sig i. Stressen tär på oss och gör att vår fritid snabbt försvinner, samtidigt som vi skjuter upp vårt skolarbete för att vi känner att skolan redan tar för mycket tid. Till slut tappar vi intresset för skolarbetet, vi tappar intresset för att lära oss.

Det finns de som säger att betygen finns där som en riktlinje, en motor framåt som hela tiden påminner eleven om sitt mål. Men ännu en gång vill jag påpeka att målet som eleven strävar efter är ett jobb eller en fortsatt utbildning. Det som är viktigt att ha med sig från sina år i skolan är inte betygen, utan kunskapen.

Jag vill att skolans fokus ska byta från att lägga all tyngd på betygen till att fokusera på den kunskap eleverna ska ha med sig när de lämnar skolan. Den tillfälliga kunskapen som vi får med oss efter upprepande gånger av prov och test är inte vad vi elever behöver. Istället för det nuvarande kursbetygssystemet, som hela tiden tvingar elever att ligga på topp, så ska man tillåta elever att vara tonåringar, så att de kan växa i både kropp och kunskap under sina år i skolan. För är det rätt att en elevs drömmar krossas? Vill vi ha en skola där eleverna tränar till prov eller lär sig för livet?

Betygspressade elever på Polhemsskolan
Sebastian Rystad och Ida Nilsson